Okej, tjohooo. Not. Min axel har efter många års väntan nu hoppat lite på sniskan. Den smärtan var obeskrivlig... Just nu kan jag hålla överarmen som man gör när man sitter vid ett tangentbord bl.a. alltså i princip 90 grader neråt. Den är ju absolut inte lös, men att den ligger snett i "hålet" (eller hur man nu ska beskriva det utan anatomiska termer) gör att det gör förbannat ont när man rör på den helt enkelt.
Snart börjar operation Linderholm igen i vårat kök... Pappa ska bara komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar