Kattvakt del 3

Det sista dygnet med Fia var jag väl inte så mycket med Fia. Jag cyklade till Farsta för att där ifrån cykla med Jenny till Haninge. Detta var en ganska så rolig tur. När man cyklat nära på 4 mil och det börjar regna så mycket att man tror att man ska drunkna så tänker kanske vissa människor att man bör bli arg, men jag skrattade hysteriskt på min cykel. Tills jag började frysa gruvligt mycket. Hur som helst så tänker jag inte ens ge mig in på att försöka förklara för er hur mycket det regnade, för det är något jag försökt göra för dom människor jag träffat sedan dess. Det kommer nog bli som så att det är Jenny och jag som vet det tills vi sätter våra fötter i graven. Då kanske vi träffar den Gud som utsatte oss för det, och då blir vi 3! Det regnade mycket i alla fall.

I Haninge blev det en lunchpaus som var väldigt välbehövlig för mig. Och efter det försökte vi tänka ut ett sätt att ta oss hem igen - utan att behöva cykla. Som en ängel från ovan kom Jennys morbror med dotter och hämtade oss.

Med kläder som inte var något så när torra bestämde jag mig för att Fia får klara sig själv en natt, jag sov med andra ord hos Jenny. Många gånger har jag lagt mig i den sängen och känt att livet är vart och leva. Men denna gång kände jag det starkare än någonsin. Jag var mätt, hade torra kläder och värmen steg. Efter en dag på en cykel i regn begär man inte så mycket mer.

Hur som helst var det en lärorik och intressant resta, men framför allt rolig! Så tack kära jenny för att du lärt mig cykla till både Farsta och Haninge!

När jag kom hem dagen efter var fia oförväntat lugn och glad, hon kanske kände att hon ville ha bort mig ett slag? Glad blev hon ialla fall som en gast någon timmer senare när Fanny kom hem. JAg med för all del. Fia och min relation kommer för alltid vara som den är - unik och konstig.