The end of an era

I dag är det ju som ni vet måndag den 8:e augusti 2011. Om precis en vecka fyller jag 20 år, och under en liten tid har jag funderat lite på det. Jag har verkligen ingen åldersnoja eller liknande, men det är en sak som jag tänkt lite på. Jag lämnar tonåren, jag kommer aldrig mer kunna säga att jag är en tonåring. Det är något som känns lite konstigt. Absolut inte jobbigt eller så, men lite konstigt.

Alla som fyller 20 har väl mer eller mindre genomlevt samma sak under tonåren, eller kanske inte samma sak men liknande saker. Så jag påstår inte att jag har gått igenom något som är mer eller mindre jobbigt än någon annan. Nästan alla har väl haft det lite blåsigt under dessa år. Det är det jag gått och tänkt på under en tid nu, allt som jag varit med om.

Jag menar inte attt jag kommer vakna upp nästa måndag och känna mig som en ny människa, jag kommer inte att över en natt bli vuxen. Men det känns ändå som o man säger "hej då" till en tid som varit fylld av så mycket kännslor att jag ibland undrar hur jag hann med att känna allt detta under 7 år.

Om jag någon dag får barn kommer jag kunna berätta många historier i olika former för henne eller honom, och det känns väldigt bra. Allt som hänt har ju ändå format mig till den jag är idag, och efter som att jag inte kännne någon större avsmak för mig själv är jag nära på lite tacksam för allt som hänt. Både det bra och det dåliga.

När Lisa fyllde 20 och vi var på stranden på Teneriffa för att ta en promenad så berättade hon hur hon kände för att fylla 20. Även om jag då förstod vad hon sa så förstår jag det nog bättre idag.

Alla mina vänner som står mig nära är över 20, så det känns ändå bra att få joina dom tillslut, haha. Så som sagt, jag har verkligen ingen ångest över att fylla 20. Men trots allt så är det "The end of an era..."

13 år

14 år

15 år

16 år

17 år

18 år

19 år